Nej nu får det vara nog!
Alex Schulman, en av mina pappabloggkonkurrenter (hm... så himla mycket konkurrent var jag i och för sig aldrig, men ändå...) skrev att: "[hans dotter] har gått från bebis till barn, från foster till människa med egen personlighet. Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred." (http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen)
Även om han har sina poänger så ska jag inte påstå att det är därför jag avslutar min blogg om Emmas och mitt liv tillsammans. Och även om jag skulle kunna fortsätta blogga om Emmas nästa skede i livet så känner jag att det är dags att ge sig medan jag fortfarande kan stå för det jag producerar. Risken är att det blir utvattnat ju längre man håller på.
Jag hoppas dock att ni har fått ut lika mycket av att läsa som jag har fått av att skriva ty jag ska inte sticka under stolen med att jag har uppskattat den form av kommunikation vi haft. Det är med andra ord inte alls omöjligt att jag dyker upp i etern igen, med eller utan Emma vid min sida.
Nu är det dessutom dags att nästa generation tar över! Vi lämnar härmed med varm hand över stafettpinnen till den senaste medlemmen i den Lyxellska familjen: Emmas yngre, fräschare och sötare kusin som anlände i morse.
Alex Schulman, en av mina pappabloggkonkurrenter (hm... så himla mycket konkurrent var jag i och för sig aldrig, men ändå...) skrev att: "[hans dotter] har gått från bebis till barn, från foster till människa med egen personlighet. Det är dags att respektera denna personlighet, att respektera hennes integritet. Det är en sak att blogga om sin bebis, den typen av bloggande handlar ju framför allt om hur jag som pappa tacklar föräldraskapet. Men vi har nu kommit till en punkt där bebisen snart är en flicka och jag tycker att hon ska få bli det ifred." (http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen)
Även om han har sina poänger så ska jag inte påstå att det är därför jag avslutar min blogg om Emmas och mitt liv tillsammans. Och även om jag skulle kunna fortsätta blogga om Emmas nästa skede i livet så känner jag att det är dags att ge sig medan jag fortfarande kan stå för det jag producerar. Risken är att det blir utvattnat ju längre man håller på.
Jag hoppas dock att ni har fått ut lika mycket av att läsa som jag har fått av att skriva ty jag ska inte sticka under stolen med att jag har uppskattat den form av kommunikation vi haft. Det är med andra ord inte alls omöjligt att jag dyker upp i etern igen, med eller utan Emma vid min sida.
Nu är det dessutom dags att nästa generation tar över! Vi lämnar härmed med varm hand över stafettpinnen till den senaste medlemmen i den Lyxellska familjen: Emmas yngre, fräschare och sötare kusin som anlände i morse.
hej då
Man kanske har blivit cynisk på äldre dar...
