På Västfronten intet nytt

Vilda och Emma har ett brokigt förflutet (hur mycket "förflutet" man nu kan ha när man är dryga ett respektive två år gammal). Efter att inte ha träffats på ett tag bestämde vi oss för att först mötas på en lokal lekplats så barnen fick leka av sig innan lunch och sedan äta middag tillsammans senare på eftermiddagen. Det gick till en början (som vanligt) inget vidare, vilket gjorde åtminstone mig lite nervös inför kvällens date som skulle pågå betydligt längre.

Det visade sig dock att mina farhågor kom på skam. De sprang omkring, hade kaffebjudning och skrattade tills det var dags för Emma att lägga sig. Det var riktigt skönt att kunna sitta och prata utan att behöva vara konstant vaksam över att barnens lek inte skulle urarta.