I ett makligt tempo med vagnarna i bredd vandrade jag och RSP genom stadens gator och torg. Vagnar och stolar tog plats på restaurangen och barnen kladdade och skrek. Att vara (latte)farsa på stan är ett i mångt och mycket ganska behagligt liv. För oss.. För alla andra var det nog mest irriterande...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar