äntligen i Sverige, äntligen i Sverige, tack gode gud vi är äntligen i Sverige

nåja, skåne i allafall men det är nära nog!

sista inlägget före kontinenten! Emma har skött sig exemplariskt, mycket tack vare S som suttit och underhållt henne hela vägen. det finns hopp om livet!

Belgien

I morgon bär det då av. I morgonbitti kl. 06:45 inleder den 130 mil långa resan söderut. Jag ser fram emot resan med blandade känslor. Å ena sidan så ska det bli skönt att resa igen ty från att ha varit en ganska bekväm person som trivts bäst hemma har jag börjar utveckla oroande tendenser som tyder på att jag faktiskt tycker om att se och uppleva något annat än mitt kära Värmland. Å andra sidan så är jag en smula oroad över att resan kommer gå hårt åt vår lilla familj med tanke på att Emma gråter när vi lämnar parkeringsplatsen. Hon tycker med andra ord att det är pest och pina att åka bil.

Bilen kommer dock vara fulladdad med leksaker, CD-skivor, mat och annat som förhoppningsvis kommer underlätta resan så gott det går.

Övrigt så har vi haft några ganska sköna dagar jag och Emma. Nämnvärt förutom gymbesök, promenader med Tobbe och handlande på Obs! Bergvik så har hon sovit igenom vällingen två nätter i rad vilket aldrig hänt förut. Vi får väl se om det är en trend eller om det bara var slumpen.

En av de positiva sakerna med Belgien är ju maten som faktiskt är riktigt god. Hemlligheten är majonäs och pommes frites till allt.

On the road again

Vill egentligen bara meddela att det kommer vara tunnsått med inlägg under nästa vecka då vi kommer spendera den i Belgien och jag vet inte hur mycket kontakt med omvärlden jag kommer kunna ha under den tiden. Då jag redan är färdigpackad kommer jag ha tid att skriva i morgon och från vägen på lördag men sen kan det vara kört.

Nu är ju Belgien inget u-land som t.ex. Syrien där jag var sist men man kan ju som sagt aldrig så noga veta. Jag lovar dock att ta med anteckningsblock och kamera så jag jag kan skriva om resan i efterhand ty jag kan lova att jag kommer få en hel massa nya härliga upplägg därnere.

Mamma och pappa var förresten här tidigare för att säga adjö. Till mig? skulle inte tro det...

lunch...

Det finns bra idéer, och det finns mindre bra idéer. Att låta Emma träna på att äta själv är en bra idé, att låta henne äta torr bulgur med en egen gaffel är en mindre bra idé. Jag tror minsann att det kommer fastna bulgurkorn i strumporna på oss i månader framöver. Men som jag berättade igår så får ju Emma göra grovjobbet så jag ska väl inte klaga antar jag:

ångets ångets min arvedel

kl. 03:30

kan inte sova... ligger och vrider och vänder på mig... svettas... kan inte sluta tänka på det där... ångesten gnager, river, sliter i mig! Kosta vad det kosta vill! Om jag så förlorar hela min bekantskapskrets så jag måste jag komma ut, Jag måste berätta innan jag förgås totalt av den frukstansvärda hemligheten som fullkomligen äter upp mig innifrån.

Varje gång jag sagt att jag städat har jag egentligen suttit vid datorn, varje gång jag sagt att jag diskat har jag sovit och varje gång jag sagt att jag tvättat så har jag egentligen legat på soffan och tittat på Jennifer Love H och ätit chips. Den som fått göra allt jobb är i själva verket Emma:

Detta förklarar en del fläckar som du hittat på disken S ty precis som Tina i Malmö säger så har ju barn ingen riktig känsla för kvalité...

Grommets and Gidgets*

Måndag eftermiddag betyder babysim! Och tack vare RSP och hans son Ebbe så har jag och, kanske framförallt, Emma kommit igång med det igen efter sjukdomar och annat tråkigt som kommit ivägen. För Emma så är det business as usual men för Ebbe är det mycket nytt och spännande. Men även om hon trivs som fisken i vattnet (raggadish!) så verkar hon ha tappat förmågan att dyka en smula...

*googla vetja!

Emma, a Globetrotter or common criminal?

Efter en hel del försök lyckades polisen äntligen ta ett foto av Emma som var godtagbart. Nej det är inte förbrytarfoton utan till hennes pass...

IT'S ALIVE!!!

Lik Frankensteins monster har vår gräslök vaknat från de döda. Prometheus, släng dig i väggen!

Jag lovar, det är lite grönt där mitt i allt vitt...

"Wade in the water" eller "far och jag", redigerat

Solen värmer, det stänker lätt runt fötterna i den vattensjuka skogen och det enda ljudet som hörs är fåglarnas kvitter och sjungandet i lien när den fäller ytterligare ett sly.

Far och jag åkte ut till sommarstugan för att röja sly och gamla fågelholkar i söndags och det hade känns bättre, sexigare på något vis, om vårt slit påminnt om slavar som plockar bomull i den heta Amerikanska södern och nynnar på negro spirituals för att hålla takten, men jag misstänker att vi mer liknande två buttra svedjefinnar i de värmlandska finnskogarna någongång under förra sekelskiftet där vi gick i tystnaden med våra liar.

Sommarstugan 2010?

Finnskogen på 1800-talet?

Föräldrar, vi? Inte den här helgen!

Helgen var förövrigt en bra helg, även om (på grund av?) den INTE spenderades med Emma. Emma var nämligen hos mormor och morfar natten mellan lördag och söndag vilket gjorde mig och S barnfria för andra natten sedan den 16:e mars förra året. Barnfriheten valde vi att bl.a. fira på en av stadens restauranger ätandes god mat. Efter middagen träffade vi tant Elin och tant Malin för några glas vin. På söndag förmiddag åt vi en lång frukost på Hotell Plaza. Som sagt, en bra helg.

Jag tror dock att vi kommer behöva de här timmarna på tu man hand på grund av den annalkande Belgienresan som, misstänker jag, kommer bli både intensiv och med få möjligheter till ensamhet.

Emma's gonna pump you up

Som jag skrev i det förra inlägget så var både S och Emma med på fredagens obligatoriska cirkelträning. S var med redan förra gången men för Emma var det en premiär. Emma hade dagen till ära sina nya sneakers (som hon fått av Sigge och hans mamma) samt sin British Lions-uniform på sig så hon såg lika träningsredo ut som alla andra.

Vi (jag?) har varit lite oroliga innan för hur det skulle fungera, om S skulle få träna något överhuvudtaget eller om hon bara skulle få kånka omkring på Emma under hela träningen (vi har kommit övervens om att S skulle ta allt ansvar för Emma då det ursprungligen är "min" aktivitet) men det fungerade över förväntan. Dock tog det henne ett helt varv innan hon överhuvudtaget rörde sig. Hon var som paralyserad av allt nytt och konstigt som hon utsattes för: Hög musik, okända människor som hoppar, springer, lyfter, svettas och flåsar i en okänd miljö. Men när hon vant sig så fungerade det som sagt riktigt bra. Måste dock rikta ett speciellt tack till Anders O:s barn som i omgångar agerade barnvakt med bravur.

Den långa marschen

Som Mao zedong och hans röda armé drog vi runt stadens gator och torg(?) för att leta efter ett lämpligt vattenhål. Även om VÅR marsch inte tog 1 100 mil så blev det åtminstone två varv runt kvarteret och sju krogar innan vi slutligen hittade rätt.

Efter fredagsträningen som både S och Emma var med på (mer om det senare) skulle jag och mina kollegor gå ut och äta mat och dricka vin. Det började dock inte speciellt lovande: Första stället hade inga fungerande toaletter, andra för dyr mat, tredje hade inte plats för alla åtta på samma ställe och fjärde hade mat men inga spriträttigheter. Plats nr. fem var fullt, sex likaså... Men sjunde då!?! Sjunde verkade faktiskt lovande! Vi gick igenom kriterierna punkt för punkt: Fanns det fungerande toaletter? jajamen! Sittplats? jovisstseru! Billig mat? Det spelar ingen roll då vi åt på stället utan spriträttighet! Och slutligen, har de spriträttighet? JA!!!

Så efter att ha börjat ganska risigt så blev slutligen vår afterwork en riktigt lyckad tillställning med gott vin, och trevligt sällskap.

Mao zedong efter hans lilla promenad, inte riktigt lika "välmående" som på de mer traditionella bilderna på honom...

Nationellt prov engelska B

Idag kl. 10:55

-Hej och välkomna! Det var ju skitlängesen vi sågs! Allt bra med er?

-Öh... Får jag sluta tidigare, jag måste med bussen? Ah just det, jag med!

P.g.a. av saker bortom min (och någon annans heller för den delen) kontroll så har min engelska B-grupp blivit en smula förbisedda. De har t.ex. inte haft någon engelska sedan tidigt i höstas och nu ska de hux flux skriva nationellt prov. Så trots att jag egentligen är pappaledig har jag åkt in för att jobba lite extra några dagar för att ge dem några förberedande lektioner inför det stora testet. Mottagandet var, som ni ser i inläggets inledning, inte direkt översvallande... Men JAG tyckte i vilket fall som helst att det var trevligt att se dem igen. Hur det kommer gå på provet är en annan fråga.

Under tiden var Emma hos morfar åke, och förutom in incident när hon kissade på mattan så gick det alldeles utmärkt.

Jonas?

Kaligula?

Little Shop of Horrors

Med andan i halsen rusar jag in i folktandvårdens lokaler på drottninggatan och frågar var Emma Lyxell (av anledningar jag inte behöver gå in på här kom jag lite sent) blir undersökt.

- "Vad har hon för personnummer?"

-"Skit samma! Jag följer gallskriken..."

Jag är, tillskillnad från ganska många andra, inte speciellt rädd för tandläkaren och jag hoppas att Emmas förhållande till tandläkaren kommer bli lika avspänt som mitt. Det började dock inte speciellt bra... Hennes första möte med tandvården var både högljudd och tårfylld, även om det det enda de gjorde bara var att känna på hennes tänder samt informera om god tandhygieni.

Varje gång jag försöker borsta hennes tänder gör hon en Zidane i bröstet på mig (hon brukar sitta på skötbordet framför mig) och borrar in ansiktet i magen på mig vilket onekligen krånglar till själva tandborstningen en smula.

Open wide or else!!!

HJÄLP!!!

Vi behöver er hjälp! Och med er menar jag de av er som har barn som är äldre än Emma och därför har erfanhet av sulkys. Vi är nämligen i stånd att köpa en sulky inför sommaren men vi är (som så många gånger förr) oense om märke och modell.

S har fastnat för en paraplysulky av märket Chicco Lightway medan jag istället tyckte om en som heter Avanti Moving Light. Finns det någon därute som har erfaranhet av någon av de modellerna, eller någon annan som ni istället uppskattar eller vill varna för skulle jag uppskatta om ni kunde tipsa oss.

Mellan oss och Malin (en vän till framförallt S) är det 2, 1 km (eniro.se), en sträcka som tar mellan 7 och 10 minuter att cykla (naturochmiljo.fi/se/). Halvägs, efter ungefär 1 km eller 2-5 minuter, somnar Emma i barstolen bakom S. Vi kan nog konstatera att Emma har vant sig vid cykelstolen nu...

Arabisk afton! eller lunch iallfall...

-Asalam aleikum!

-Aleikum asalam!

Idag träffade jag och Emma S på stan för att luncha. Vi hade redan innan bestämt oss för att äta medelhavsbuffén på Amigo. På buffén finns en hel del maträtter jag kände igen från resan i Syrien i höstas. Låt mig först säga att väl där så var det stundtals ganska jobbigt: stressigt, svettigt, stunder av förvirring, risig i magen, få "riktiga" toaletter etc.

Men människorna, maten, historian och den totala upplevelsen övervägde allt och det är nästan så jag längtar tillbaka. Speciellt när man får en flashback genom att återigen få smaka maten. Varhelst vi kom så fullkomligt dignade borden av all mat som bars fram. På bilden ser ni Dan och Gunilla smörja kråset med alla purfärska grönsaker som det bjöds på. Nu var den svenska varianten inte i närheten av originalet men ändå helt ok.

Dagen till ära klädde jag Emma i en klänning som jag köpt i souqen i Haleb.

...And remember, the next scream you hear could be your own!

Tänk er Hitchcocks skräckklassiker The Birds från 1963 där: "A wealthy San Francisco playgirl pursues a potential boyfriend to a small Northern California town that slowly takes a turn for the bizarre when birds of all kinds suddenly begin to attack people there in increasing numbers and with increasing viciousness." (imdb.com) Byt sedan ut a small northern Carlifonia town mot Mariebergsskogen/Kalstad, a wealthy San Fransisco playgirl mot två lagom tjocka och skäggiga herrar i sina bästa år samt en liten tjej så är vi i närheten av vårt äventyr idag.

Tobbe, Emma och jag packade ryggsäcken med kaffe, banan och gammalt korvbröd och begav oss till mariebergsskogen för lite lek i lekparken och fågelmatning. Efter att Emma tröttnat på gräva i sanden gick vi till fågeldammen. Sist vi var där var dammen bottenfrusen och alla fåglar bortflugna (lördag den 6:e februari 2010). Idag såg det annorlunda ut... Det var änder, måsar, kråkor, skator och höns ÖVERALLT. Och så fort de såg brödpåsen blev de som galna: de skrek, de flög, de jagade varandra, de jagade oss, de bet varandra och de bet oss. Mitt i kaoset stod Emma och ömsom log, ömsom försökte klappa "hundarna". "Hundarna" säger ni? Visst serru, hon vovvade lika mycket nu som när hon klappade hästarna. Konstig tjej... Söt men konstig...

Breakfast at Hedin's/Lyxell's

Detta är en present till Rutinerad SmåbarnsPappa. Se och njut!

oh... Oh! NOW I get it!

Emma sover efter en fantastisk förmiddag i solen. Vi tog oss en tur till Mariebergsskogen och deras lekplats. Jag satt på en parkbänk med en banan och Emma rultade omkring och kasta grus. Då och då kom hon förbi och tog ett bett på bananen för at sedan snubbla tillbaka till gruset igen.

I morgon kommer det om möjligt bli ännu bättre ty då kommer Tobbe följa med och vi ska ha med fika.

Happy Days!

Svaret är inne

I ett tidigare inlägg (tisdag den 26 januari) undrade jag om det var Linda Blair från Exorcisten eller Max Calavera från Sepultura som Emma var mest lik när hon morrade. Med hjälp av en leksak från Tobbe och Jeanette är nu frågan äntligen löst:

Gammal kärlek rostar aldrig!

I oktober -75 träffade jag min allra äldsta vän för första gången. Jag var tre månader och hon var precis nyfödd. Hon bodde en trappa ner och vi hängde jämt. Men tiden gick och visst gled vi isär men vi har alltid haft kontakt. Även nu när hon bor i Stockholm har vi god kontakt och när vi väl ses känns det alltid lika naturligt:

Det är alltid lika spännande och intressant att tänka sig Emmas framtid och om hon, när hon är 35, kommer ha kontakt med grabbar som Noah, Elias, Hugo, Sigge och Ebbe (eller tjejer som Vilda, Thilde, Nelly och Ida med för den delen) precis som Maria och jag har haft.

Angående besöket så finns det inte så mycket att säga. Vi hade trevligt, Thilde var mysig mot Emma och Emma slogs... Precis som det brukar när vänner och deras barn kommer över...

TGIF

Emma sover, S är ute och svirar med vänner och jag dricker en öl och äter hamburgare efter att ha tränat med Karlstads friidrottselit. Det har varit (och är) en riktigt skön fredag som började med en förmiddag i solen på skåreberget tillsammans med Mikaela, Jakob och Noah och fortsatte med träning på eftermiddagen och slutar med en(?) öl i soffan.

Först bjöd Mikaela på pannkakor och kaffe, sedan gick vi vi alla ut i lekparken för lite lek i solen. Vid ett tillfälle trillar Emma på rumpan bredvid en hink och spade och efter en stunds ynk började hon gräva i sanden. Det var helt otroligt att se! Jag menar, det är något som barn gör och Emma är ju en bebis, eller?

Kollade förresten på NE.se för att se om man kunde få någon slags definition på "bebis" men det fanns inte, kollade sedan upp "spädbarn" och fick upp följande artiklar i tur och ordning:

1. Spädbarnsdöd
2. Spädbarnsdödligthet
3. Amning
4. Apkoppor
5. Barnoffer

Upplyftande...

På tal om duracellkanin så filmade jag förresten Emma när vi var på Obs! Bergvik senast och ja, vad säger man... Hon pillade verkligen på ALLT, flera gånger!

kusinträff

Påsklov är inte bara ett previlegium förärat mina kollegor utan också landets alla skolungdomar. Bland landets alla skolungdomar finns det tre jag håller extra kära, nämligen mina brorsbarn. De kom alla förbi på tisdag eftermiddag för att hälsa på Emma (och mig?) och fika lite. Emma var givetvis väldigt glad över att träffa sina kusiner och spexade ordentligt med dem.

Men det var inte bara flams. Amanda (gudmor) lyckades faktiskt få Duracellkaninen E Lyxell att sitta ner och lyssna på inte mindre än tre(!) böcker, tre korta böcker i och för sig, men ändock!

Ett besök på muséet

Storhelg betyder inte bara att gamla kompisar kommer och hälsar på utan också att mina lärarkollegor har lov. Under tisdagen träffade vi Mikaela, Jakob och Noah igen, på neutral mark i form av museiparken denna gång. Vanligtvis brukar Emma snubbla runt utan vidare eftertanke, den här gång stod hon mest och observerade medan Noah och Jakob stod för det oeftertänksamma snubblandet.

Detta skulle dock ändras...

Efter en timmes lek gick vi in och lunchade på muséet. Lunchen gick bra, raggmunk med fläsk till mig, något grått till Emma...

det var efter lunchen helvetet bröt lös...

Muséet har en butik, en ganska fin butik, en fin butik med massa leksaker, en fin butik med massa dyra leksaker. Tre ungar höga på glass och russin röjde bland leksakerna som om det inte fanns någon morgondag. Små dyra plåtbilar, studsboll för hundralappen, träbokstäver, färgglada böcker, ljusstakar och linnehanddukar, you name it!!! Inget var säkert och personalen var nog glada när vi slutligen släpade våra barn därifrån. Men vi hade trevligt.

Lugnet före stormen

Kompisar från förr

Storhelger betyder inte sällan att vänner som flyttat utsocknes kommer hem till Karlstad för att hälsa på familjen. Då och då, om man har tur, har de tid att klämma in ett besök hos sina gamla vänner mellan föräldrar, syskon, mostrar och andra som också vill träffa dem. Under påsk lyckades vi få besök av både Maria med familj (mer om det i ett senare inlägg) och Daniels dito.

Sist vi träffade familjen Johansson lärde sig Emma krypa av Ida och var Hugo ett litet kolli som på sin höjd kunde göra salivbubblor, nu springer Emma och Hugo har både styrsel i kroppen och förmågan att fokusera på och kommunicera med omvärlden. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Tiden går otroligt fort såhär i början! Snart kommer de väl dejta (med varandra?) och säga åt gubbjäveln att hålla käften...

Vad är en leksak?

Enligt ne.se så definieras en leksak som ett "föremål som barn använder vid lek; används även i pedagogiskt syfte. Många av vår tids leksaker kan följas långt tillbaka i tiden: I t.ex. egyptiska gravar har dockor, bollar, spel, mekaniska leksaker och husgeråd påträffats." Ibland kan man undra varför man överhuvudtaget lägger pengar på de ofta ganska dyra leksaker som är ämnade för barn, ty de roligaste leksakerna i ett hem är köksredskap, papper, kläder etc. Ett klassiskt exemel är ju barnets intresse för omslagspappret när det får en present.

Att saker som inte nödvändigtvis är traditionella leksaker är populära att leka med är dock inte av ondo ty enligt gudfar R Lyxell så har forskare konstaterat att t.ex. en låda är både en bra och pedagogisk leksak. Hemligheten är, precis som med människans språk i förhållande till djurens*, att användningsområdet inte är bestämt. En låda kan ju bli precis vad som helst i ett barns händer medan en plasttraktor är en leksakstraktor hur man än vrider och vänder på den.

Två durkslag kan t.ex. bli två hjälmar!

*språkets minsta betydelseskiljande delar, fonemen, betyder i sig inget vilket innebär att man kan kombinera dem i ett oändligt antal kombinationer. Om man jämför det med bins "dans", fåglars "kvitter" och delfiners "tjirp" så betyder de olika ljuden/danserna i sig saker som "t.ex. fara!", "här finns det honung!" och "detta är mitt territorium, håll er undan!".

Viken runt på 10 minuter

Igår tog familjen Hedin/Lyxell sin första cykeltur tillsammans. Det började inget vidare då hon grät sig igenom hjälmpåsättarprocessen, men när vi väl börjat rulla glömde hon hjälmen och uppskattade(?) istället fartvinden i håret(?). Märk väl, det var ingen revolutionerande fascination, men hon tystande iallafall... Ett tag... Mot slutet började hon muttra igen men det är väl en vanesak antar jag, som så mycket annat.

Jag hoppas och tror att det är blott den första av många cykelturer under våren för Emma och mig!

Ahhh! jag menar... oj vad duktig du är Emma, försiktig nu...

Kl. var runt 17 och påskfirandet på Hultsberg började lida mot sitt slut så jag gick upp på övervåningen för att plocka undan Emmas resesäng. Med mig kom Märta (Emmas mammas brors sambos systers dotter och Emmas lekkamrat för dagen) för att se vad jag skulle syssla med för något spännande. Märta är snart fyra så efter en trevlig frågestund om det mesta skulle vi gå ner. Vem tror ni möter oss i trappen om inte Emma! En Emma som aldrig tidigare visat trappan något intresse saknade sin far och lekkamrat såpass mycket att hon helt sonika bestämt sig för att traska efter.

Det är fantastiskt kul att hon utveckas men herregud vad läskigt när det händer utan att man har en aning om att hon var på väg.

MAT, NU!!!

Mellan 04:oo och 06:00 en slumpat vald natt:

-Ahh! Va fan pappa, här ligger jag och skriker efter välling så går du och fixar en flaska till dig själv!!! Jaha den var till mig, tack...

Mellan 04:00 och 06:00 en annan slumpat vald natt:

-Ahh! Va fan pappa, här ligger jag och skriker efter välling så går du och fixar en flaska till dig själv!!! Jaha den var till mig, tack...

etc.

08:30/19:00 en slumpat vald dag:

-Ahh! Va fan pappa, här står jag och skriker efter gröt så går du och fixar en skål till dig själv!!! Jaha den var till mig, tack...'

o8:30/19:00 en annan slumpat vald dag:

-Ahh! Va fan pappa, här står jag och skriker efter gröt så går du och fixar en skål till dig själv!!! Jaha den var till mig, tack...

etc.

Det händer ofelbart varje gång, varje gång det är dags för mat skriker hon som som om vi aldrig gett henne mat innan. Hon lär sig saker hela tiden men hon verkar aldrig lära sig att hon kommer att få mat inom tre minuter efter det att jag börjat fixa den. Det är ganska tröttsamt att vara så misstrodd hela tiden.

Emma önskar eder alla en...

GLAD PÅSK!!!

IG i biologi!?!

-Hallå Fredrik, hur går det med Emmas åtgärdsprogram? Jag tror hon behöver det nu mer än någonsin...

På långfredagen skulle Fanny, Emmas kusin, tävla i hästhoppning och vi ville givetvis vara där och stötta henne samt presentera Emma för hästar. Det gick sådär... Fanny blev avkastad (för andra dagen i rad) och Emma kunde inte se skillnad på en häst och en hund. Hon sa "vov, vov!" varje gång hon såg en häst. Pinsamt. Men hon uppskattade ändå utflykten och log med hela ansiktet när hon fick klappa "hundarna":

Med på bilden syns också (förutom jag och Emma) Josefin, Emmas andra kusin, som guídade runt oss och presenterade oss för djuren medan Fanny jobbade med tävlingen.

LIKA SOM BÄR

Hund?

Häst?

Sleeping Beauty

Säga vad man vill om Emma men sova kan hon (oftast...)! Vi har precis kommit hem från ett besök hos mor och far som frikostigt bjudit på middag. I morgon kommer S:s mor och far bjuda på en minst lika frikostig middag.

Högtider=gratis (och god) mat!

Då middagen pågick förbi Emmas sovtid så var vi tvugna att lägga henne där i väntan på hemresan och det var inga som helst problem. Vi la henne, släckte lampan och gick ut. Två och en halv timme senare gick vi in och hämtade henne för hemresan. Smidigt! Nu är jag väl medveten om riskerna att skriva såhär med tanke på att det är jag som skall ta morgonpasset i morgon. Jag menar, det skulle vara bra typiskt om hon vaknade vid sexsnåret och vägrade somna om... (you stay out of this Murphy!)

April april jag kan lura dig vart jag vill!

Dagens aprilskämt måste väl ändå vara vädret! Idag skulle Emma få träffa sin favorittobbe igen men promenaden snöade in och fick skjutas på framtiden. Istället kom det att bli en hemskrotardag där vi inte kom ur våra nattsärkar förrän 10:30. Det kan visserligen vara skönt ibland men det får inte bli för många sådana dagar.

Dagen har dock inte varit totalt bortkastad. Emma och jag passade på att meka lite i cykelkällaren istället. Nu sitter t.ex. Emmas cykelstol på och jag ser verkligen fram emot att ta henne på sin första cykeltur.

Men då får det gärna sluta snöa först...

det är en tunn linje mellan ouppofstrad och obekväm...

En av mina kamrater (går under alias "rutinerad småbarnspappa" här på bloggen, en benämning han givit sig själv...) tyckte att det var vansinningt roligt men ganska ouppfostrat av Emma att vräka ner en hel tallrik med "tårta" på hennes ettårsdag. Jag försökte förklara för honom att Emma inte brukar bete sig så men att det händer och att hans grabb antagligen kommer bete sig likadant.

I tisdags lunchade vi tillsammans på stan (Mikalea var också med) och Emma betedde sig på precis samma sätt. Fred... Öh... "rutinerad småbarnspappa" skrattade så han kiknade när en hel tallrik med stuvad lax landade på soffan i Mitticitys (eller Domus) food court. Lätt besviken fick jag gå hem med en ganska sur Emma. Väl hemma inser jag varför hon inte är på humör: Hennes blöja var så fullpackad så den läckte!

En får givetvis skämmes men jag känner inte lukten längre. Om det beror på att jag vant mig (hemska tanke) eller att luktsinnet är tillfälligt bedövat pga min snoriga näsa vet jag inte men alldeles oavsett måste jag få rutin att kolla hennes blöja.