Gammal kärlek rostar aldrig!

I oktober -75 träffade jag min allra äldsta vän för första gången. Jag var tre månader och hon var precis nyfödd. Hon bodde en trappa ner och vi hängde jämt. Men tiden gick och visst gled vi isär men vi har alltid haft kontakt. Även nu när hon bor i Stockholm har vi god kontakt och när vi väl ses känns det alltid lika naturligt:

Det är alltid lika spännande och intressant att tänka sig Emmas framtid och om hon, när hon är 35, kommer ha kontakt med grabbar som Noah, Elias, Hugo, Sigge och Ebbe (eller tjejer som Vilda, Thilde, Nelly och Ida med för den delen) precis som Maria och jag har haft.

Angående besöket så finns det inte så mycket att säga. Vi hade trevligt, Thilde var mysig mot Emma och Emma slogs... Precis som det brukar när vänner och deras barn kommer över...