onsdag 3 februari 2010

Det är synd om Emman*

så... trött... orkar... inte... skriva... i... normal... hastig...het...

Så illa är det inte, om mig vill säga. Emma däremot är en ynklig liten tjej efter att ha varit uppe och gråtit och snorat större delen av 2 dagar och nätter. Det började rinna lite förrgår morse men jag tänkte inte så mycket på det. Under eftermiddagen eskalerade det dock och under natten var det två rännilar av snor ner mot hakan. Igår och idag ungefär samma, dock fick vi sova lite mer i natt, om än för lite.

Snorstatus just nu: fortfarande riktligt men aningen segare och gulare (tjoho!).

Att hon är sjuk är jobbigt på flera plan. För det första är det givetvis väldigt jobbigt att se henne må dåligt. För det andra så är det jobigt för en själv med lite sömn och en konstant gnällig bebis och för det tredje så är hon inte sig lik. Hon varken beter sig eller reagerar inte på samma sätt vid matbordet, tröstning, läggdags etc. Detta gör att jag, förutom att känna mig väldigt frusterad blir osäker på hur man ska hantera henne.

Det är väl bara att rida ut stormen antar jag och hoppas att det går över snart, både för hennes och min skull...

*Verk och författare tack!

3 kommentarer:

  1. ...människan. Strindberg, som jag inte läst. För övrigt bör du byta profilbild omgående. Av bilden framgår ej att du är av typen snäll-liten-mys-litteratur-farbror. Lite och liten, kort då kanske...;-)

    SvaraRadera
  2. Mannen som enligt mig skrivit en av de segaste (Hemsöborna) och en av de skönaste (Röda Rummet) ordsamlingarna. Vid en sådan spännvidd känns det som ett för stort risktagande för min del att ge sig på drömspelet :P

    /F

    SvaraRadera
  3. Fantastiskt vilken bildad läsarskara man har! Angående profilbilden så får vi se, jag tror den får hänga kvar ett tag till...

    SvaraRadera