...som drog Wåxnäs runt och spred skräck med snus under läppen, fodrad jeansjacka och stripigt hår. Nej det är inte Kung Karl den 16:e Gustav jag pratar om utan min bror.
Syskon... Man bör ha dem. Eller? Jag och S har alltid tänkt oss två barn men jag vet inte längre. Inte för att Emma har varit så besvärlig att jag blivit avskräckt, snarare tvärtom, hon har såvitt jag förstått varit ett ganska "snällt" barn som både sovit och ätit ok (funkar de detaljerna kommer man ganska långt). Men tänk om nästa kommer skrika hela nätterna, krångla med maten och vara sjuk i tid och otid, jag vet inte om jag skulle orka.
Ja ja, det blir nog en till, om vi nu kan...
Jag tror nog ändå att man tjänar på att vara flera i en syskonskara, oavsett om det kommer vara någon äldre man kan se upp till eller någon i ungefär samma ålder som man kan leka med.
Mellan mig och min bror är det sju år så vi har egentligen aldrig lekt tillsammans. Mestadels har jag varit en irriterande skitunge som var i vägen och han en pennalistisk buse som lurade lillebror att dricka tabasco och stoppa fingret i tändhatten när han kickade moppen. Trots detta så har jag nog ändå alltid sett upp till honom och de stunder jag fick följa med på moppen/i bilen, hans kompisar kallade mig "Lilltjabo", vi hyrde film ihop etc. var få men väldigt uppskattade.
Min kompis Daniel hade ett annorlunda förhållande till sin bror. Visst var Erik storebror med allt vad det innebar men jag har ändå förstått att de lekt en hel del, framförallt under de långa sommrarna som de spenderade på landet.
Oavsett om man har en kompis, en uppfostrare eller bara någon att se upp till så tror jag att syskon kan vara bra att ha.
Tjabo?
Tjabo?
Syskon... Man bör ha dem. Eller? Jag och S har alltid tänkt oss två barn men jag vet inte längre. Inte för att Emma har varit så besvärlig att jag blivit avskräckt, snarare tvärtom, hon har såvitt jag förstått varit ett ganska "snällt" barn som både sovit och ätit ok (funkar de detaljerna kommer man ganska långt). Men tänk om nästa kommer skrika hela nätterna, krångla med maten och vara sjuk i tid och otid, jag vet inte om jag skulle orka.
Ja ja, det blir nog en till, om vi nu kan...
Jag tror nog ändå att man tjänar på att vara flera i en syskonskara, oavsett om det kommer vara någon äldre man kan se upp till eller någon i ungefär samma ålder som man kan leka med.
Mellan mig och min bror är det sju år så vi har egentligen aldrig lekt tillsammans. Mestadels har jag varit en irriterande skitunge som var i vägen och han en pennalistisk buse som lurade lillebror att dricka tabasco och stoppa fingret i tändhatten när han kickade moppen. Trots detta så har jag nog ändå alltid sett upp till honom och de stunder jag fick följa med på moppen/i bilen, hans kompisar kallade mig "Lilltjabo", vi hyrde film ihop etc. var få men väldigt uppskattade.
Min kompis Daniel hade ett annorlunda förhållande till sin bror. Visst var Erik storebror med allt vad det innebar men jag har ändå förstått att de lekt en hel del, framförallt under de långa sommrarna som de spenderade på landet.
Oavsett om man har en kompis, en uppfostrare eller bara någon att se upp till så tror jag att syskon kan vara bra att ha.
Tjabo?
Tjabo?
Jag har bestämt för mig att även andra (dvs jag) råkade ut för Tjabos stunts då och då - få se nu vad kan man lura i en liten skitunge att göra egentligen, och det blir ju ännu roligare om man kan lura två skitungar samtidigt, eller?! :-)
SvaraRaderaKram Maria
Och Daniel väcktes brutalt med en kudde i ansiktet när han sov över. Vi är många som blivit uppfostrade av han. Men som Hillary Clinton säger: "It takes a village..."
SvaraRaderaIngen kan äta kokkorv med skinn rakt i ens öra så det smackar... eller fisa rakt i ansiktet på Jonas... eller hota med stryk genom att visa sidekicks över huvudet (med eller utan vighet, minns inte) Starka minnen från Tjabo. Angående syskon kan jag som expert uttala mig. Man kan inte få för många syskon, iaf inte i vuxen ålder. Fantastisk vänskap eller bästisar om man vill i en relation som alltid finns där och som oftast sköter sig självt. Så ledsen Jonas men minst ett syskon förtjänar Emma.
SvaraRadera