Det är väl mer eller mindre ofrånkomligt att blöjbarn förr eller senare kissar på golvet om de går utan blöja en tid. Trots detta brukar vi låta henne springa naken ibland för vi inbillar oss att det måste vara skönt att få vara blöjfri, om än i kortare perioder.
Av någon outgrundlig anledning börjar Emma dock storgråta varje gång hon råkar kissa ner sig. Först trodde jag att hon ärvt den inom den Lyxellska familjen så spridda sjukdommen madefacerepesfobia men det sättet hon gråter på tyder på något annat, djupare. S tror att hon skäms vilket kanske stämmer. Men för att det ska stämma så borde hon väl fått av oss genom att vi betett oss fördömmande när det hänt, men det har vi inte.
Min fråga till er är, kan barn uppleva skam utan att vi lagt det på dem? Svar uppskattas!
Av någon outgrundlig anledning börjar Emma dock storgråta varje gång hon råkar kissa ner sig. Först trodde jag att hon ärvt den inom den Lyxellska familjen så spridda sjukdommen madefacerepesfobia men det sättet hon gråter på tyder på något annat, djupare. S tror att hon skäms vilket kanske stämmer. Men för att det ska stämma så borde hon väl fått av oss genom att vi betett oss fördömmande när det hänt, men det har vi inte.
Min fråga till er är, kan barn uppleva skam utan att vi lagt det på dem? Svar uppskattas!
Lite inne på S teori, vem blir inte upprörd när man misslyckas? Ganz logisch... /Maria
SvaraRaderaDet är inte alltid medvetet när vi skammar ett barn. Kan absolut ligga något i det. O som Maria säger hon märker kankse att hon inte lyckas. Dessutom är det ju ngt som hon inte här van vid, händer ju itne annars. Jag menar när hon lättar på trycket så brukar inte det leda till att det hamnar på golv o fötter, känns kansek inte så bra. /Jenny
SvaraRaderahm... ni har kanske en poäng. Men jag vidhåller ändå att hon inte kan veta att hon misslyckas om hon inte vet när eller vad som är lyckat. Förstår ni vad jag menar?
SvaraRaderaVi, dvs alla människor och särskilt barn har ett extremt känsligt "system" för detta med skam. Jag brukar prata med föräldrar jag möter om att jag helt förkastar sådana metoder som Nannyakuten exp håller på med: sätta barn på "skamplatser" för att de ska tänka över vad de gjort. Barn vet alldeles för väl när de gjort något fel (även när uppsåtet inte fanns) och de behöver inte oss vuxna att "gnugga in det på dem". Detta skadar barnets självkänsla i längden "jag är bara älskad när jag gör bra saker" etc. Utan att vare sig du eller S har gjort något för att Emma skall skämmas när hon kissar på sig så kan bara ett oskyldigt "oj då gumman kommer det kiss" trigga hennes skam och hon känner både skam och förvåning. Det är också en hel vetenskap kring detta när barn utvecklar en medvetenhet kring sin kroppskontroll - att de själva reglerar när de släpper något ifrån sig som exp kiss....Ja ja jag tror inte du blev något klokare av detta inlägg kära vän men men Kram på Er i alla fall från oss
SvaraRaderaja du ser... Det finns med andra ord många sätt man kan förstöra sitt barn på, vare sig man vill eller ej.
SvaraRadera