En tur te storstan

Erkänn att ni någon gång stått utanför Obs! Stormarknad eller någon liknande shoppingcenter strax utanför vilket samhälle ni nu bor i och skakat på huvudet åt en, enligt er, dålig förälder som antingen:
1. Varit för våldsamt mot sina barn
2. Ignorerat vad deras barn pysslar med
3. Storbolmat höggravid eller med småbarn
4. All of the above


Jag vet att jag har det…

I fredags när jag och Emma var där var det mig de tittade på…

Stressad tog jag ett sistaminutenbeslut att ta bilen till Obs! Stormarknad för att fördriva tiden. Ett dåligt beslut då hennes morfar skulle komma och vakta henne en timme senare, och innan det skulle hon ha mellanmål. Det fanns med andra ord ingen tid att fördriva.

Väl där:
1. Jag lät jag en alkistant pilla på henne.
2. Jag höll på att vrida armen av henne så hon började gråta.
3. Jag lät henne vara ute på parkeringen i kylan utan overall.

Så länge jag är i min bekvämlighetszon och jag vet vad som ska ske så är det i regel inga problem. Jag är en ganska lugn person, även som förälder, men så fort jag inte riktigt har kontroll på läget bland folk jag inte känner så blir jag stressad. Men det är väl något att jobba på antar jag.

Ps. Jag tror inte riktigt jag kan begränsa mig till ett inlägg per dag, iallfall inte nu. Sedan jag tagit det beslutet har jag skrivit flera inlägg som jag sparat på ett word-dokument och tänkt att jag skall publicera dem senare. De blev många på kort tid. Jag får nog helt enkelt skriva när jag har idéer och tid, oavsett om det blir fler inlägg ena dagen och inga andra. Ds.

A bomb is any of a range of explosive devices that produce an extremely sudden and violent release of energy

B.O.M.B:en hade möte i torsdags och även om jag och Emma har det både roligt och mysigt ihop så är det fantastiskt trevligt att äta god mat och prata böcker (B.O.M.B:en är en anspråkslös men trevlig bokklubb som jag är med i) med andra vuxna. Nu är ju Fredrik och Sara (som vi var hos igår) nyblivna föräldrar så det blev ju en del barnsnack där med men det var bara trevligt.

På tal om Ebbe AKA Hulken (Fredrik och Saras bebis) så har han växt en hel del sedan sist vi sågs. Herregud! Då var han bara ett litet paket som sov. Nu var han en liten bebis som gav en ögonkontakt och sprattlade i armarna. Dock är jag fortfarande säker på att Emma aldrig varit så liten. Det må vara en kliché med tiden går så otroligt fort i början!


Ebbe!




Något konstigt hände förresten igår kväll, jag hittade en lapp i fickan på vilket det stod:



Till E

Varorna är fixade. De ligger på det vanliga stället.

Viva la revolucion

Hälsningar E

No means No

I torsdags var vi återigen och hälsade på Noah, Jakob och Mikaela uppe på Skåreberget. Allting var, som vanligt, mycket trevligt och en del av barnens blyghet gentemot varandra verkar ha släppt ty den här gången interagerade de verkligen. Men kanske inte alltid som man vill att ens barn interagerar.

Ingen skugga falla på unge herr Noah dock! Han var bara glad att se Emma igen. Om man bortser från att han höll på att ta livet av henne med en briotågrälsbro (sug på den sammansättningen ni!) vid ett tillfälle så ville han mest kramas, och pussas. Det var inte Emma alls sugen på. När han kom mot henne tog hon tag i hans öron och började, som The Amazon i Nintendos Pro Wrestling (ungefär 1.20 in i klippet kommer Emmas/The Amazon’s patenterade moves), bita honom i huvudet! Och Noah ska givetvis respektera att nej betyder nej men man kan väl börja med en lätt knuff (de är ju fortfarande inte speciellt verbala) före man använder tänderna!

Aj aj Emma!

Jag har svårt att hantera en sådan situation. Räcker det med att ta bort henne eller ska man be om ursäkt? Le lite försiktigt mot föräldern och i tyst samförstånd konstatera att barn är barn? Skälla på Emma? VAD?!

Två saker!

sak nr. 1:
Emma verkar har ändrat sina sovvanor vilket resulterade i att hon knapps sov alls igår, det resulterade i sin tur att jag inte skrev något i bloggen igår. Och innan hennes nya sovvanor stabiliserar sig så vet jag inte om jag kommer kunna vara lika regelbunden som jag hittills varit.

Sak nr. 2:
Jag funderar på att dra ner lite på skrivandet. Hittills har jag snittat på två inlägg per dag vilket känns lite mycket. Jag är rädd att det lätt blir så att läsarna bara skummar genom texten och tittar på bilderna istället. Jag vet inte om jag har rätt men jag ska försöka begränsa mig till ett inlägg per dag i vilket fall.

Åh, hon har pappas blåa ögon!

Min bror Roger, far till tre döttrar (jag vet, stackars han...), sa en gång till mig att ett barn ska växa upp med ett plåster i pannan. Och före ni ringer polisen så propagerar han inte för barnaga utan det han menar är att ett barn ska leva ett så aktivt och äventyrligt liv att det ibland är oundvikligt att olyckor händer.

Igår hände det.

Det var inte första gången hon blödde men det var första gången "on daddy's watch".

Hon går med stapplande steg mot leksakslådan. Framför henne ligger träpapegojan. Hon ser den inte! Hon trampar på den! Papegojan glider iväg! Hennes fot tappar fäste! Emma faller huvudstupa rakt in i fotpallen och slår upp ett sår i pannan.

Och även om jag i sak håller med min bror så är det fortfarande väldigt jobbigt att trösta ett gråtande och blödande barn. Man känner sig inte som "Daddy of the year" direkt... Men som Daniel sa (som själv sytts i skallen fyra fem gånger under barndomen) det går inte att förhindra alla olyckor.




Emma?




Pappa?
















Jag hoppas verkligen inte ni tröttnat på mina "lika som bär"-inslag ty det kommer komma fler...

Emma, nere med kidsen

- Sho bre!
- Sho Len!

Så lät det (inte) när Emma fick träffa mina "bortabarn" igår. Emma och jag var på jobbet en sväng och hon fick träffa Jenny, Stine, Lokman, Nono, Doman och de andra. Emma var, åtminstone till en början, förvånansvärt avståndstagande och pappig. Som jag redan nämnt så brukar hon inte vara blyg gentemot främlingar men "mina" IV-ungdomar var många och väldigt barnkära så det blev väl lite mycket för henne.

Efter en acklimatiseringsperiod på fem-tio minuter så var det dock full fart och hon gick från famn till famn, slog på grytor, lekte med Eva (tack för det!) och kastade magneter omkring sig medan pappa diskuterade verksamheten och drack kaffe.

Jag har skojat en hel del med S om att hon var på sitt jobb mer under mammaledigheten än när hon jobbar men jag förstår henne. Man (jag) trivs ju på jobbet och träffar både eleverna och de andra vuxna mer än nästan några andra så ska man helt plötsligt inte träffa dem alls på 8 månader!?!

Så några jobbfikor till kommer det nog bli (om man är välkommen, det störde ju ändå lektionerna en hel del) och S, det är fritt fram att retas tillbaka!

För er som följt med i bloggen vet att jag beställt t-shirts till mig och Emma. De kom igår och det blev fel tryck på Emmas t-shirt. Istället för en compton-style "kvarnberget" fick hon en "jag hjärta Kvarnberget"-t-shirt. Men jag orkar inte krångla, den blev fin den med:

Distans?

Idag har morfar Åke varit barnvakt! Emma skötte sig exemplariskt! Åke med, tror jag...

- Vad ska du göra till våren då?

- Ja du vet, ska ju vara pappaledig så jag tänkte läsa lite kurser i sve2. Dessutom tänkte jag börja träna ganska seriöst efter en ganska fet vinter. Ja just det ja, jag och farsan ska bygga en grill i sommarsugan, jag ska börja blogga om mina erfarenheter och eventuellt ska jag skriva en D-uppsats i engelska för att äntligen få min magisterexamen. Själv då?

Det är många som varnat mig för att inte boka upp för mycket ty: "att vara pappaledig är ett heltidsjobb." Ja ja tänkte jag, det går nog att fixa. Jag börjar inse att det kanske inte kommer bli så mycket av mina högflygande planer.

reality check(lista)
+ Träningen har jag visserligen kommit igång med men inte riktigt i samma utsträckning som jag trodde.

+ bloggar gör jag!

+ Distansstudierna i sve2 drog igång idag med en heldags föreläsning och fortsätter i morgon med ytterligare en heldag. dumt. Resten kommer visserligen utgå från itslearning men va fan! Två heldagar! Vi får se hur länge jag orkar.

+ Engelskuppsats blir det definitivt inte!

+ Och grill? Tveksamt, kanske till sommaren.

The Power of Christ Compels you

Mellan 15 och 17 är det babysim i badhuset. Igår skulle jag, S och Emma dit och roa oss. Emma har nämligen alltid tyckt om att bada (om man bortser från de första två-tre veckorna när jag och S var livrädda att bränna henne och därför hade alldeles för kallt vatten. Pingvinerna trivdes, inte Emma...), dyka och plaska. Dessutom har hon en ganska osund dragning till badankor.

Men ödet ville annorlunda! Emma sov betydligt längre än jag trodde och helt plötsligt var det bebsar ut och reumatiker in.

För ett tag sedan brukade Emma morra i tid och otid. Ganska sött faktiskt! Men som så mycket annat så glömde hon bort hur. Nu är det tillbaka, och den här gången är det mindre sött och mer läskigt:



Så dagens fråga lyder:

Vem är det som influerat henne mest, Linda Blair från The Exorcist eller Max Calavera från Sepultura?

Efter lunch ska Emma få träffa busarna på IV!

Emma vägrar att sova. Jag har försökt en knapp timme nu men hon vill inte...

Söndagslunch med familjen Lyxell

Mormor och morfar har en clown. Clownen är från Belgien. Clownen dansar och spelar musik. Clownen är obehaglig. Emma älskar clownen.

Varje gång vi åker till Hultsberg på fika, lunch eller middagar så blir Emma fullkomligt besatt av den här clownen som står och ler sitt stela otäcka leende på pianot. Jag och S får kalla kårar bara vi ser den men som sagt, Emma älskar den.

Det är mycket som är populärt när man åker bort till andra. Andras leksaker är alltid mycket roligare än hennes egna. Fast å andra sidan märker jag att alla barn som kommer hit tycker hennes leksaker är jätteroliga.

Det är väl naturligt antar jag. Gräset ÄR alltid grönare på andra sidan staketet.

Veckans lika som bär!



Clownen Det?



Den belgiska clownen?

Klart man hänger med!

Hörde på nyheterna att ericsson "bara" gått plus 7 miljarder det senaste kvartalet. De hade visst räknat med 9 miljarder och nyhetsinslagets vinkel var att det var en liten kris för företaget.

7 miljarder!

En sådan kris skulle jag också vilja ha...

Förövrigt så läste jag att Erik Hamrén, fotbolsllandslagets nye förbundskapten, sökte in på lärarlinjen men hade för dåliga betyg så han blev yrkesmilitär istället. Var det en naturlig koppling? Är alla militärer misslyckade lärare? Och är alla lärare potentiella militärer?

Har du något att säga om detta Per?

These boots are gonna walk all over you

Så jävla irriterande att det inte går att vrida skärmen, men ni får vrida på huvudet istället!

Jag antar att vi kan påstå att hon går nu...

Eller finns det någon allmängiltig definition av "att gå" som måste uppfyllas? Antal steg, speciell riktning (jag tror att hon tillskillnad från Zoolander kan vända sig åt både höger och vänster), spontant utan lock och pock från föräldrar etc. etc.

Grejen är att hon har "gått" ett tag nu, om man räknar "gå" som att ta steg utan att hålla i sig, men vi har inte riktigt tagit det på allvar ty de har varit få, ganska ostabila och ospontana.

Så här har det varit genom hela hennes utveckling! När vi skrivit upp att hon gjort något så har vi nästan alltid fått titta bakåt och bestämma ett förstadatum för de olika milstolparna då vi varit så osäkra på om det "räknas" eller ej. Är det där ett "riktigt" pratförsök eller var det bara slumpen som gjorde att det lät som ett joller? Var de första leenden magknip eller faktiska leenden? Har hon ögonkontakt nu eller stirrar hon bara tomt framåt?

Det var t.o.m. så när vi först fick reda på att hon överhuvudtaget existerade. Sandra kände sig "konstig" redan en vecka efter "betäckning" (många " nu!) vilket gjorde att hon/vi misstänkte något. Sedan följde vi avsaknad av mens tillsammans och tog tester tillsammans. Ingen överraskning där med andra ord...

Jag trodde faktiskt att det skulle vara fler ÅH JÄVLAR, SÅG DU!?-ögonbllick än det hittills varit.

Westcoast baby!

- Argh! Benet har lossnat!!!
(eller ska de det kanske? Ungefär som mjölktänderna lossnar för att ersätta dem med starkare "vuxentänder"?)
- S! Emmas mjölkben har lossnat!
- Och oj vilken blöjdumpning hon har gjort. Imponerande lass på en så liten tjej!!!
(Eller vänta nu, det är ju benet som hamnat fel)
- Du det var inget...

Vi har ett par pyjamaser med fötter som är lite för stora och det saknas resår runt foten. Det resulterar i att hon trampar ur dem och trasslar in sig så hon inte kan sova ordentligt. Det är fasligt vad aktiv hon är i sömnen!

Om vi ska fortsätta att klaga på pyjamaser så har vi två stycken man knäpper i ryggen. Båda sitter som de ska men när man ska byta blöja så måste man ta av dem helt och hållet. Opraktiskt!


Förövrigt så har jag beställt t-shirts till mig och Emma! Det står "Kvarnberget" i Compton-stil på bröstet:

Att stoppa om henne när man går och lägger sig är en liten men fantastiskt skön grej. En av de bästa nästan...

Lördagsmys

Tentan är skriven, Emma sover, S är ute med tjejkompisarna och vinet är öppnat! Dekadent att dricka vin för sig själv? Möjligt, men det skiter jag i!

Hur tentan gick? Från att ha varit relativt orolig innan så känner jag mig ganska lugn nu. Jag blir missnöjd om jag får ett U.

Övrigt kan man väl säga att på Emmafronten intet nytt så det blir nog inte mer än så här idag...

Tillbaka till Family Guy!

Jonas tredje lektion

Min kompis Micke i Västerås brukade städa det gemensamma köket i korridoren dagarna innan tenta, jag bloggar tydligen...

I onsdags var Emmas kompisar Noah och Jakob på besök. Tanken var att vi skulle gå på öppna förskolan (jag vågar inte gå dit själv) men då Jakob hängde på stannade vi kvar här i stället.

Jag är INTE van vid att ha fler barn lekande runt mig (hur ska de då gå på öppna förskolan?) ty jag var helt färdig efteråt. Men det är väl en vanesak antar jag...


Missförstå mig inte, vi hade mycket trevligt tillsammans och vi har redan bokat att vi ska ses nästa vecka igen.

Jag lärde mig dock att TV:N och DVD:n är lysande hjälpmedel i en sådan här situation! Jakob satt nämligen och tittade på Nicke Nyfiken och Nickelodion under stora delar av tiden så ofta var det ju bara två barn att brottas med.

Jag förstår inte hur de där familjen annorlunda -familjerna klarar det! Vid två barn drar nog jag gränsen för vad jag fixar. Fast å andra sidan så var jag inte säker på att jag skulle fixa att vara pappa heller så man utvecklas väl med utmaningarna.

Pampers, we don't need no stinking pampers*

Argh! Det är tre-fyra gånger nu som jag har upptäckt att Emmas blöja har läkt, efter det att jag har busat med henne i 10-20 minuter. Till saken hör att när vi busar sätter hon sig inte helt sällan på mitt huvud. Läskigt, jag vet...

Av någon anledning gick vi från libero till pampers för några veckor sedan och de håller inte måttet! De är för tunna och ineffektiva för Emmas morgon... ja ni vet.

Åh Gud vad Emma kommer älska pappa när hon får reda på att han har diskuterat sådana här saker med resten av världen!

För hennes promenerande är det kanske bra att det är lite mindre stoppning men man måste ju ändå kunna kräva att de gör sitt jobb, dvs att suga på kroppens avfall.

Sådär ja, nu tog vi upp ett sådant där klassiskt småbarnsförälderämne som ickesmåbarnsföräldrar fullkomligt älskar att lyssna på. Barn och deras bajs! Men vad förväntade ni er, det är en föräldraledigblogg!!!


*Det jag travisterar på i rubriken är egentligen ett felcitat i stil med Hamlets "to be, or not to be med döskalle" eller "play it again Sam", men det är såpass etablerat så det skiter jag i. Läs här för mer detaljer.

Besök på Swebus... förlåt Nobina!

Tid: Kl. 08:40
Plats: Kvarnberget
Inblandade: Emma och jag

J: -Va gott det ska bli med frukost! Titta! Pappa har fixat fruksallad till oss båda:














J: -Nå älskling, vad säger du, ska du inte äta upp den sista frukten?


E:














J: -Nähe..

Idag tog jag och Emma en tur till farfar på jobbet. Tanken var att vi skulle gå dit redan förra veckan men han har varit sjuk. JÄTTESJUK!!!

Emma tog hela kontoret med storm och charmade alla kollegorna bara genom att sitta och le. Undrar vad hon tänker, egentligen? Hon verkar än så länge vara glad över precis alla människor hon träffar. Hur länge kommer det hålla i sig? Det jag egentligen undrar är väl när hon ska bli lika cynisk och bitter som pappa...

Tentapluggar

Har egentligen inte tid att prata med er då Emma precis somnat och jag har tenta på lördag men jag tänkte bara visa lite av det jag jobbar med.

Detta är exempel på hur grönländska ser ut.

nutaqtugagssaqsiniariararaoq = Han brukar försöka skaffa något färskt att äta


Nutaq: Färsk, ny
tu: använda (här: äta)
ga: passiv particip
gssaq: framtida, bestämd att
si: få, skaffa
niar: försöka
ara: bruka
oq: tredje person indikativ intransitiv



Grönländska är nämligen ett exmpel på ett polysyntetiskt (mångsammansatt) språk. I polysyntetiska språk sätter man ihop orden så ett helt påstående kan bli ett långt ord. Detta gör faktiskt vi ibland i svenskan också, framförallt i talspråk:
- "nej! dekanjante!"

Rocky Horror Picture Show

Trots att man gör sitt absolut bästa som far och försöker hänga med och ha koll på henne så går det inte alltid. Här har vi en samling saker som jag/vi hittills har hittat henne med i munnen:













Ja det är klart jag skäms, va fan tror ni!

never let your guard down

- Ouch, detta måste göra ont!

Tänkte jag när jag tog av Emmas blöja och rumpan såg ut som ett rödljus! Mycket riktigt, hon skrek och grät i flera timmar under dagen igår. Och trots att jag smörjde henne så hon luktade som en Idominfabrik så tog det ett bra tag innan det värsta släppte.

Detta ledde till att vi egentligen inte kom ut något igår utan höll oss hemma och grät och tröstade.

20:30, när jag kom hem från Universitetet (tenta på lördag) sa S att Emma har precis lagt sig. Åh nej, tänkte jag. Har hon haft ont hela dagen och inte kunnat sova ordentligt!

Icke!

S och Emma hade haft en sådan fantastiskt trevlig kväll så S ville inte lägga henne. Och detta efter att jag skrivit om hur tråkig hon brukar vara på kvällarna. Så är det antar jag. Man kan aldrig ta något för givet. Det händer saker hela tiden som vänder upp och ner på vad man tror sig veta.

Nu t.ex. hör jag henne göra pruttljud och prata med sig själv och nallen när hon egentligen borde sova. Hon har knappt sovit alls idag pga besök från "berget".

Ja ja, jag får väl gå in till henne...

- Nu är det dags att sova Emma!

Aroma Detox

"Bästa behandlingen mot celluliter och fettdepåer. Här stimulerar, dränerar och renar vi kroppen från överflödig vätska och slaggprodukter. En kroppspeeling avlägsnar döda hudceller. Aromamassage på kroppen, kroppsinpackning med alger som ökar förbränningen i fettcellerna och tillför huden mineraler och spårämnen. Skalpmassage ingår. Inpackad i värmefilt får Du vila en stund. Efter duschen appliceras en aromatisk olja. Välj massage eller inpackning.
För bästa resultat rekommenderas en intensivkur på 6 behandlingar. 6 behandlingar, 3.495:-"

Suzie Picant, Karlstad Day Spa

Förutom att Algerna byttes ut mot gröt påminner det mycket om den behandling Emma fick igår kväll!

Åh! Hon är alltid så snäll, skriker aldrig!

Jag tror det var Marina, mor till Nelly (en av Emmas kompisar), som använde utrycket för att beskriva sin dotters humör vid ett tillfälle:

Bräckligt...

Att Emma alltid är snäll och aldrig skriker är väl i och för sig trevligt att höra, men vi som känner henne bäst vet att det inte alltid är med sanningen överensstämmande. Det ÄR sant att vi har lyckats få en väldigt social unge som, tillskillnad från pappa Jonas, tycker om att och är duktig på att träffa nya människor. Och detta leder ju till att hon nästan alltid är på gott humör när andra träffar henne.

När det bara är vi är det en annan historia...

På sistone har hon visat prov på både envishet, trots och surhet. Framförallt mellan 18 och läggdags (vilket innebär att S får knappt en kul timme med henne om dagen, synd för henne!).

Jag är väl inte dummare än jag inser att det kan ha med trötthet att göra (men före ni börjar skriva att vi ska lägga henne tidigare så vet vi att vi inte kan lägga henne speciellt mycket tidigare än vad vi redan gör) men det gör det ju inte roligare att umgås med henne för det.

En av hennes favoritleksaker har varit en docka föreställandes My från Mumintrollen, och frågan är om hennes humör inte har smittat av sig lite...




Emma?





My?

Jonas andra lektion

Mickaela tipsade mig att om man delar upp maten smått så kan Emma äta på egen hand om du vill njuta av t.ex. kaffet lite i fred.

Provade detta i morse.

Istället för den obligatoriska fruktpurén efter gröten gav jag henne en tallrik med tunt skuren frukt som hon kunde sätta i sig på egen hand. Det funkade väldigt bra! Det var ju inte så att jag lämnade henne helt ensam, satt faktiskt kvar vid bordet, men jag kunde ändå sitta och läsa tidningen och njuta av kaffet utan att behöva mata henne.

Jag har funderat en del på det här med utveckling. Varför lär dom sig att gå? Är de inspirerade av oss eller är det något medfött? Nu i början så kan de ju knappast se fördelarna med det, det går långsamt, de klarar inte av att gå så långt (Emma har persat med 6 steg) och de slår sig mer när de trillar (vilket de gör oftare). Är det någon som vet? Ulrika kanske, har du läst något om detta?

And zen vi take over ze wörld

Jag har inte lång tid på mig, vi leker tittut och idioten tror att jag fortfarande gömmer mig under täcket!

Jag har rekryterat två nya till vår sak. Noah, en grabb som vi kan använda som muskler om det bränner till och en nykomling som heter Ebbe. Han kan väl inte bidra med så mycket än men jag tror att han kan bli något stort i framtiden.

Jag har också fått en välsingnelse från vår orädde ledare Stewie att genomföra planen! Så låt oss synkronisera våra klockor, fylla på vällingsflaskorna och be för att allt går bra. Vi hörs snart på den vanliga kanalen.

Hupp. Nu kommer han...

- Hahahahahahahaha! Du hittade mig. Hahahahahahaha (idiot).




Viva la revolucion!

Emma

Ps. Varför ska jag behöva pilla fram den där förbannade bollen som jag dessutom inte tycker är speciellt kul att leka med om jag kan få HAN att göra det!?! Ds.

Just when I thought I was out - They pulled me back in!

Hört nu på kvällen:

- Älskling, det är dags att släppa Shakespeare och gå till sängs!

Även om Emma är ett typiskt A-barn (missförstå mig inte, jag skulle tycka att hon var ett a-barn oavsett om hon hade 12 fingrar och 13 tår och spelade banjo) så läser hon inte Shakespeare riktigt än. Dock är bokhyllan ordentligt intressant och hon tar varje tillfälle i akt att riva ner de stackars böckerna. Det är alltid samma böcker som råkar illa ut: En samling färdlektyr och litteraturens klassiker från antikens dramer till 1900-tal i ena bokhyllan och Shakespeare, Strindberg och Gardell på andra sidan vardagsrummet (i ena bokhyllan har jag G på hyllplan 2 underifrån räknat och i andra S, om någon undrade vad Gardell gör med storheter som Shakespeare och Strindberg).

Vad ska man göra? Vi orkar inte vara totalkonsekventa hela tiden med allt så vi har släppt bokhyllan (det gör ont i hjärtat med det kan inte hjälpas) men är benhårda när det gäller uttag, sladdar och CD-skivorna.

Förra veckan möblerade vi om, och idag har vi rensat ut saker. Vi fyllde två banankartonger med böcker från f.d. kontoret som åkte ner i källaren. Från källaren har vi slängt en del. Skönt att få det gjort men nu räcker det på ett tag. snälla... Emma får plats med sina saker nu...

Mer diskbänksrealism!?!

"Diskbänksrealism, alternativt köksbänksrealism, litterär term som vanligtvis syftar på långt driven realism i enkel eller fattig miljö. Begreppet används främst till 1960- och 70-talens litteratur, då sagor var ovanliga, och sociala problem sattes i centrum."
Källa: wikipedia

Exempel på en film från den diskbänksrealistiska eran är, enligt ne.se, den brittiska filmen Lördagskväll och söndagsmorgon från 1960:



Källa: ne.se









Jag träffade några av mina kollegor i går när vi hade nypremiär för cirkeln (ja Madde jag har träningsvärk idag, och ja jag skall skriva det på min facebookstatus). Några av dem undrade varför jag inte skriver mer om hur jag diskar, plockar efter Emma och städar under dagarna.

Jag hävdade då att vara föräldraledig är som vilket jobb som helst och att man därför inte kan begära att man skall städa, diska etc. Detta föll inte i god jord...

Så nu frågar jag er, kära publik, vad tycker ni? Ska jag skriva mer om hur jag städar och diskar (ty om sanningen ska fram så brukar jag faktiskt åtminstone diska och plocka undan efter Emma på dagarna) eller ska jag fortsätta i samma stil?

How is Emma gonna get her groove back?

För bara en månad sedan så dansade Emma till ALLT! Det spelar ingen roll om det var musik hon hörde på radion (hon tyckte speciellt mycket om Jay Z och Alicia Keys Empire State of Mind), oss nynna på något elller den musiken hon hörde i huvudet. Nu har det upphört helt! Emma och Noahs jam session i Skåre var tyvärr bara ett lysande undantag i ett annars rytmiskt mörker:



I gengäld har hon börjat ställa sig utan att hålla i sig i något! Dessutom har hon börjat gå mer och mer. Senast provocerade jag henne till att ta fyra steg innan hon slängde sig i min famn.

Detta mönster tycker jag mig ha sett genom hela hennes utveckling, dvs att hon behärskar en sak (t.ex. göra salivbubblor, pruttljud med munnen, morra, eller vinka) under en period för att sedan glömma bort det helt och hållet när hon lärt sig nästa grej.

Hur länge kommer det hålla i sig? Kommer hon bara ha en färdighet för resten av livet? Snacka om Asperger...

kommentarer

Jag har hela tiden efterlyst kommentarer. Det känns givetvis roligare att veta att man faktiskt skriver för någon och inte bara i tomma intet. Dock har det berättats för mig att vissa har försökt att kommentera utan att lyckats.

Jag satt några minuter och listade ut ett sätt som jag tror fungerar:
1. Tryck på knappen "kommentarer"
2. Skriv kommentar i skrivrutan (nu tar vi det här grundligt)
3. När du är nöjd tryck på knappen "kommentera som" och välj "anonym". Nu ser jag gärna att ni skriver era namn el.dyl. så jag vet vem som säger vad.
4. Tryck sedan på knappen "förhandsgranska"
5. Verifiera genom att skriva det snirkliga lite hemliga ordet ni ser i rutan under.
6. Avsluta genom att trycka på knappen "skicka kommentar"

Lycka till!

Sedan hoppas jag att ni är försiktiga med vad ni säger då, som Erykah Badu säger på sin fantastiska liveplatta Baduizm Live, "I'm an artist and I am sensitive about my shit!"

Dialogväxling under förmiddagsleken:

- Oj, rullade bollen under byrån. Men du får väl sträcka dig
- Blärp!
- Var det får långt, men använd papegojan för att peta fram bollen då
"Papegojan" är egentligen ett stiliserat papegojhuvud på en pinne, dvs. alldeles utmärkt för att peta fram saker med
- Blärp, mamamamamama!
Emma kastar papegojan på mig
- Ok, jag tar fram den!
Bollen rullar under byrån igen.
Nämen oj, ska du prova papegojan nu då?
- Grrr, MAMAMAMAMAMAMA, blärp!
Emma kastar återigen papegojan på pappa, följt av en arg blick.
- Men Emma, du måste börja lära dig att använda verktyg, t.o.m. aporna behärskar det!

Läge för ett åtgärdsprogram? Kan du fixa ett så är du snäll Fredrik!?!


Gårdagens playdate gick förövrigt bra, inga större våldsamheter förutom att Emma slet i Noahs 30-talsfrisyr vid något tillfälle (pappa D har haft roligt med rakmaskinen vilket resulterade i en frisyr som kan liknas med vad en ung arisk(!) gosse på 30-talet alternativt en synthare på det glada 80-talet skulla ha). Utöver det brydde de sig inte så mycket om varandra utan lekte mest bredvid varandra. Vad som var värre var att Emma visade obehagligt mycket intresse för storebror Jakob som också var hemma. Han är ändå nästan fyra år äldre! Vi får prata om det här gumman men jag tycker inte om det.



















Glasögon någon!?!

För min del var det synnerligen trevligt att träffa Mikaela, få lunch och skvallra lite om vad som händer på jobbet när jag inte är där.

Idag händer det annars inte så mycket. Emma och jag kommer antagligen hänga hemma tills jag skall lämna henne hos S på jobbet vid 16-snåret.

Bittersweet symphony

Då har det äntligen hänt! Pappa (jag!) har äntligen fått tag på sina Clarks Desert trek (jag vet att åtminstone du Maria delar min kärlek till detta väldigt engelska skomärke).

Jag har velat ha ett par i ungefär tio år utan att hitta dem, om sanningen ska fram skulle jag ju säkert kunna beställt ett par så det är väl inte så att jag letat ihjäl mig men varje gång jag ser att en skoaffär saluför Clarks så har jag frågat efter dem. Och nu sålde de dem på Footnews, realiserade (säger man verkligen så?) dessutom!















Vackert!


När nu Emma och jag inte byggt upp ett kontaktnät eller fått in ordentliga rutiner på dagarna än så har det varit enkelt att ta en tur ner på stan. Något som är trevligt för både henne och mig: man får träffa lite folk, se nya miljöer och, när det varit såhär kallt, vara inomhus om blott för ett ögonblick. Givetvis finns det nackdelarna, och en av dem ser ni i inläggets första del. Det blir dyrt... Förutom skorna har jag köpt böcker, ramat in tavlor och lite annat smått och gott.

Skärpning!

Ps. MVG till den som kan förklara matchningen mellan titeln och inlägget. För full pott krävs ett tvådelat svar

Bergsbestigning?

Efter att ha umgåtts på egen hand nu några dagar ska Emma och jag upp till "berget" för att besöka Mickaela och Noah. Det skall bli skönt att göra något annat (eller åtminstone ha sällskap när man gör det man gör) i några timmar.

Noah är född sista januari och en stadig bit, han stod t.ex. själv vid 6 månader och både går och pratar. Sist de sågs fick Emma en redig hands off rakt i ansiktet av honom. När hon träffar sina andra kompisar är det dock hon som oftast står för eventuella våldsamma inslag så det var väl inte mer än rätt att hon fick smaka av samma medicin...


Och för alla er där ute som har mage att påstå att Emma inte har något hår, repent and thou shalt be saved!

Vilket hårsvall!

Sve2 på uni

Kvällskursen på Universitetet började igår igen och även om det varit kul att hänga med Emma så var skönt att komma ut och utmana hjärnan lite. Igår analyserade vi meningar med hjälp av ett satsschema! Faktiskt roligare än det låter!

Något som inte är lika roligt är alla måsten runt omkring. Man ska betala kåravgift, anmäla sig till tentor, söka kurser i tid etc. Allt detta pappersarbete är verkligen inte min starka sida! Det lutar väl åt att Emma ska få göra sin första av många(?) turer till universitetet så hennes slarviga far kan ta tag i alla runtomkringsaker som man tydligen måste ta tag i för att överuvudtaget få kalla sig student.

känns egentligen ganska ovärt...

Dawn of the Dead

Efter ungefär tio sekunders mys i sängen före uppstigning glimrade något obehagligt till i Emmas ögon...

Vår morgonrutin har under de här dagarna sett ut ungefär så här:
07:20, Emma vaknar och jag går och hämtar henne och nallen
07:21, Vi ligger i dubbelsängen och myser*, leker och busar
08:00, blöjbyte och lek
08:30, frukost
09:00, lek och och påklädning
09:30 - 10:00, läggdags för Emma, dusch för pappa

*Mys är, börjar jag misstänka, bara en del av leken för henne ty vi myser inte någon längre stund utan det är snarare så att hon börjar med att släta av nallen för att sedan ge den till mig så jag kan göra samma sak (vid det här laget är nallen ganska blöt och faktiskt lite illaluktande). Hon är sällan still mer än en halvminut, trots att hon är nyvaken och fortfarande trött.

Plötsligt gör hon ett utfall mot mig!

Missförstå mig inte, jag tycker det är ett suveränt sätt att börja dagen på men det vore mysigt om hon kunde ta det lugnt också. Är det något som kommer med tiden eller är det bara så att vi har ett aktivt barn som inte bryr sig om myset i samma utsträckning som hennes mor och far gör?

Hon klättrar upp på min sömniga lekamen med öppen mun och stirrande blick, trycker in tummen i ögat och sluter de små och vassa tänderna runt näsan på mig och biter till. Efter att ha varit borta i flera månader är helt plötsligt Zombieemma tillbaka och hon gör allt för att bita mig i näsan. Hon skrattar, jag skrattar (trots att det gör ganska ont) och vi börjar istället brottas. Efter ett tag sliter hon sig loss och kryper iväg. En vådlig jakt runt i sängen där hon envisas med att krypa längs kanten börjar och det hela slutar med att jag tvingas lyfta ner henne innan något allvarligt händer.

Bra morgon!



Emma?

Zombie?

Kalabalik hos farbror Tobbe

Krukor flög, julbockar välte och det blev tassavtryk på väggarna. Gullan jagade Batman, Batman jagade Gullan. Mitt i all kaos satt Emma med en tygråtta i munnen och bara log.

Under ett besök hos Tobbe, Batman och Gullan (de två sistnämnda är förövrigt unga leklystna katter) fick Emma för första gången träffa katter "ocensurerat" och hon älskade det! Katterna visade henne lite uppmärksamhet också men det var inget mot den totala kärlek hon visade dem. När de jamade hoade hon, när de strök sig mot henne hoade hon (lite förskräckt) och när de jagade varandra hoade hon.

Tobbe var förövrigt också populär, så populär att han knappt kunde vispa ihop den cheesecake han jobbade på.

Övrigt kan man fundera på varför katt- och barnleksaker är så förvillande lika? Vid ett tillfälle satt Emma och tuggade på katternas tygråtta medan katterna jagade Emmas uppdragningsbara häst.

Änglar eller Demoner

Till att börja med vill jag be om ursäkt för att inlägget inte kom när det brukar. Jag förstår hur besvikna ni alla blev som lägger upp era liv efter när ni kan läsa något nytt, fräscht och fantastiskt intressant inlägg om min och Emmas tillvaro när det inte gick att njuta av det till förmiddagsfikat.

Denna förmiddag satt jag inte vid datorn utan försökte istället kolla på en film när Emma sov sin första period. Per the Barb... förlåt... Librarian har nämligen berättat om hur skönt det är att lägga sig i soffan och titta på en film under barnens sovperiod (Ett av många tips på vad man kan göra när man är pappaledig, få handlar dock om vad man kan göra TILLSAMMANS med barnet utan mer om vad man kan göra ISTÄLLET för att vara med barnet).

Från att igår ha sovit en och en halv timme på förmiddagen sov hon idag bara 35 minuter. Skit! Men hon kanske är trött nog att sitta i mitt knä med nallen? Jo just det! Jag gjorde allt för att dra ut på det, lät henne leka med fjärrkontroller, min ganska dyra telefon (som inte ens S får leka med) och slutligen, och detta vet ni som känner mig är ganska stort, fick hon riva i bokhyllan. Detta vann mig på sin höjd 20 minuter då hon tröttnade på allt ganska snabbt (ADHD?) så till slut fick jag erkänna mig besegrad, stänga av filmen och faktiskt leka med henne.

Stackars mig

Nu har hon sovit längre än en timme. Bra!

Ang. bloggande

"Dubbelmördaren skrev självmordsbrev i blogg – sedan tog han sitt liv" aftonbladet.se den 10:e januari 2010

Ulf Olsson, Jannica och Heléns mördare satt tydligen på rättsspyk och bloggade! Hur ser läsarkretsen ut för hans blogg? Och vad skriver han om? Det bubblade upp många frågor när jag läste att han också suttit och slitit sitt hår framför datorn för att försöka förmedla något till resten av världen.

Det är allt en brokig skara människor man har sällat sig till nu när man valde att börja nyttja detta medie...

Men det är väl bara positivt! Eller? Att alla har rätt och möjlighet att göra sin röst hörd. Paradoxalt nog är det dock just det, dvs. att alla har möjligheten att göra sig hörda, som gör det svårt att faktiskt nå ut med sitt eventuella budskap då informationsflödet är så galet stort att allt riskerar att försvinna i mediabruset.

Strumporna ska på fötterna och telefonen till örat

Det finns två saker från vardagslivet som Emma verkligen fattat (det finns nog fler men dessa två är så tydliga att de är värda att nämna) och det är att strumporna ska på fötterna och att man pratar i en telefon samtidigt som man trycker den mot örat. Och det behöver inte vara sina strumpor heller ty hittar hon, mot förmodan, en av mina svettiga strumpor som på så många sätt är totalt väsensskilda från hennes små, söta och ofta ganska rosa strumpor på golvet så försöker hon sätta på sig dem med. Givetvis klarar hon inte av det, men försöker enträget tills hon tröttnar eller hittar ett gammalt majskorn på golvet som hon istället börjar tugga på.

Angående telefonen så får jag väl erkänna att hon inte riktigt kan särskilja en telefon från en fjärrkontroll, klockradio(!) eller en kamera så det är ju en bit kvar, men likförbannat trycker hon den mot örat och skriker (dålig mottagning?) till någon okänd i andra änden linjen.

Mest spännande, intressant och kanske skrämmande är ändå vad detta säger om oss! Alltså mig, S och vårt förhållande. Är vi månne två fotblyga individer med strumpfetischer som väljer att kommunicera med andra än varandra eller är det normalt för en bebis på tio månader.

Idag ska Emma och jag hälsa på Tobbe, Batman och fluffis. Det skall bli mycket trevligt!

Och hur har det gått för Emma i sitt egna rum undrar givetvis ni! Jo det har gått ganska bra. Lite spring på nätterna har det blivit men inte så mycket mer än innan...

A room of one's own

- Emma ska ha ett eget rum!
- Va, varför det? Hon vet ju knappt var hon är nu, hon skiter väl i om rummet är "hennes" eller inte!?!
- Nä, så är det inte! Du såg ju va mysigt Noah har det! (vänners barn i ungefär samma ålder)
- Jo men de har ett hus med fler rum. Ska vi dumpa kontoret/gästrummet då? Det används ju faktiskt ganska flitigt.
- Sängen kan stå kvar men skrivbordet ska in i sovrummet.
- Nej! Jag vill inte!

Vad tror ni kära läsare! Fick hon sitt rum?

En omorganisation värdig karlstad-hammarö gymnasieförvaltning har ägt rum hemma. Det började dagarna efter nyår med att Emmas säng flyttades och slutfördes(?) idag när en byrå slängdes och en garderob flyttades. PUST! Men det kan nog bli ganska bra i slutändan ändå tror jag.

Jag har insett att alltid när vi diskuterar Emma och hennes liv så vill jag helst inte ändra något, det är alltid S som står för förändringen:

* Jag tycker att hon ska prova på puré! - Varför det? Du har ju bröst, hon är ju så liten!
* Jag tycker hon ska sluta amma! - Varför det? du kan väl hålla på ett tag till! Det är väl ingen som lider av det, hon är ju så liten?
* Jag tycker att hon skall sova själv! - Varför det, det kommer bara bli en massa spring, hon är ju så liten.

Om den här trenden håller i sig kommer nog potentiella pojk-/flickvänner få det ganska tufft...

Om 20 år

* Jag tycker det är dags att hon flyttar hemifrån! - Varför det? Hon kan väl bo kvar här och ta hand om oss, hon är ju så liten.

But it's cold outside

Jag har inte riktigt vant mig vid att bajsa med publik än. Men det kommer väl antar jag...

Helg nu. Sandra är hemma. Skönt med avlastning och ett annat ansikte. Det gäller både för mig och Emma ty de här dagarna/veckorna med Sibirienkyla har vi knappt kommit ut. Det har varit skittråkigt! Men i slutet av nästa vecka ska temperatureren stiga igen och då kanske vi kan göra ett nytt försök med pulkan:



Ni ser ju va jävla glad hon är i att åka pulka!

Jonas första lektion

Även jag har utvecklats! Kanske framförallt jag om man tänker efter... Jag har t.ex. lärt mig att Emma kan ta med sig våra lekar utanför tryggheten av vuxenkontroll och mjuka kuddar. Låt mig förklara!

Vi har utvecklat en liten lek som går ut på att:
steg 1. Emma trillar bakåt ner i kuddarna i sängen
steg 2. Emma skrattar så hon kiknar
steg 3. repetera

Leken utvecklades och mot slutet dumptacklade jag henne helt sonika ner i kuddarna. Detta ledde till två saker. Nr. 1. hon skrattade ÄNNU mer. nr. 2. Hon började slänga sig bakåt även när jag inte är med.

Detta ledde i sin tur till att hon dunkade huvudet både i väggen och golvet. vid ett par tillfällen var hon dessutom på väg över sängkanten men då lyckades jag fånga henne.

Men innan ni ringer soc, jag SKA sluta, jag lovar.


Ps.
Nu när jag tänker efter så kan ju detta vara en förklaring på lådproblematiken...

"...utan även om livet, samhället och kulturen" Det är ett avslut som onekligen ställer vissa krav...

Emma VS. Guldfisk

Läste om en undersökning där de stoppade guldfisk och hamstrar i en sk. Morris water maze. En Morris water maze är en typ av labyrint som består av en bassäng med ogenomskinligt vatten med en plattform strax under vattenytan (för hamstern) och en matbehållare (för guldfisken) på specifika ställen, runt dem finns några väl synliga föremål som guldfisken och hamstern kan navigera sig mot. Målet var att mäta deras rumsliga minne. Det visade sig att hamstern och guldfisken har jämförbara minnen då de båda lärde sig att komma fram till målet relativt lätt.

Undersökningen användes för att bevisa att guldfisk inte alls har ett 3 sekundersminne utan att de minsann har ett lika bra minne som en hamster (tjoho! Guldfisk - myten 1-0).

Om nu både hamstar och guldfiskar kan lära sig saker varför kan inte Emma lära sig att inte stänga den byrå- eller kökslåda hon håller i?

En dåres försvarstal

Då börjar det alltså, mitt liv som hemmapappa OCH bloggare!

Fredrik Virtanen skrev i Aftonbladet att:
"blogga 2009 är lika inne som att se på Idol och Dansbandskampen och att blogga 2010 är lika inne som att skala räkor."

Jag är medveten om att jag inte är först med detta, eller tar upp ett speciellt unikt ämne. Det fullkomligt dräller av bloggar därute, framförallt bloggar som handlar om tiden hemma med barnet, men det skiter jag i.

Jag kommer använda den här bloggen som ett medel att få skriva av mig om allt som sker runt mig i min nya roll som hemmafar, men även för att få möjlighet att kommentera andra saker som händer. Saker man vanligtvis använder jobbfikorna till, och de kommer ju minska drastiskt nu när jag inte jobbar längre.

Det innebär att jag inte bara kommer skriva om mina och Emmas äventyr utan även om livet, samhället och kulturen.

Dag 1

07:45, emma vaknar

- Godmorgon älskling! Sovit gott?
- ...
- Ok, bra! Hur tycker du vi ska lägga upp det här då? Vad händer på dagarna egentligen? Du sover mest va?
- ...
- Nähe inte det... Annars då, bra eller?
- ...
- FRUKOST! Vi måse ha frukost. Hur tar du ditt kaffe? med eller utan mjölk?