Strumporna ska på fötterna och telefonen till örat

Det finns två saker från vardagslivet som Emma verkligen fattat (det finns nog fler men dessa två är så tydliga att de är värda att nämna) och det är att strumporna ska på fötterna och att man pratar i en telefon samtidigt som man trycker den mot örat. Och det behöver inte vara sina strumpor heller ty hittar hon, mot förmodan, en av mina svettiga strumpor som på så många sätt är totalt väsensskilda från hennes små, söta och ofta ganska rosa strumpor på golvet så försöker hon sätta på sig dem med. Givetvis klarar hon inte av det, men försöker enträget tills hon tröttnar eller hittar ett gammalt majskorn på golvet som hon istället börjar tugga på.

Angående telefonen så får jag väl erkänna att hon inte riktigt kan särskilja en telefon från en fjärrkontroll, klockradio(!) eller en kamera så det är ju en bit kvar, men likförbannat trycker hon den mot örat och skriker (dålig mottagning?) till någon okänd i andra änden linjen.

Mest spännande, intressant och kanske skrämmande är ändå vad detta säger om oss! Alltså mig, S och vårt förhållande. Är vi månne två fotblyga individer med strumpfetischer som väljer att kommunicera med andra än varandra eller är det normalt för en bebis på tio månader.

Idag ska Emma och jag hälsa på Tobbe, Batman och fluffis. Det skall bli mycket trevligt!