A room of one's own

- Emma ska ha ett eget rum!
- Va, varför det? Hon vet ju knappt var hon är nu, hon skiter väl i om rummet är "hennes" eller inte!?!
- Nä, så är det inte! Du såg ju va mysigt Noah har det! (vänners barn i ungefär samma ålder)
- Jo men de har ett hus med fler rum. Ska vi dumpa kontoret/gästrummet då? Det används ju faktiskt ganska flitigt.
- Sängen kan stå kvar men skrivbordet ska in i sovrummet.
- Nej! Jag vill inte!

Vad tror ni kära läsare! Fick hon sitt rum?

En omorganisation värdig karlstad-hammarö gymnasieförvaltning har ägt rum hemma. Det började dagarna efter nyår med att Emmas säng flyttades och slutfördes(?) idag när en byrå slängdes och en garderob flyttades. PUST! Men det kan nog bli ganska bra i slutändan ändå tror jag.

Jag har insett att alltid när vi diskuterar Emma och hennes liv så vill jag helst inte ändra något, det är alltid S som står för förändringen:

* Jag tycker att hon ska prova på puré! - Varför det? Du har ju bröst, hon är ju så liten!
* Jag tycker hon ska sluta amma! - Varför det? du kan väl hålla på ett tag till! Det är väl ingen som lider av det, hon är ju så liten?
* Jag tycker att hon skall sova själv! - Varför det, det kommer bara bli en massa spring, hon är ju så liten.

Om den här trenden håller i sig kommer nog potentiella pojk-/flickvänner få det ganska tufft...

Om 20 år

* Jag tycker det är dags att hon flyttar hemifrån! - Varför det? Hon kan väl bo kvar här och ta hand om oss, hon är ju så liten.