- Sho Len!
Så lät det (inte) när Emma fick träffa mina "bortabarn" igår. Emma och jag var på jobbet en sväng och hon fick träffa Jenny, Stine, Lokman, Nono, Doman och de andra. Emma var, åtminstone till en början, förvånansvärt avståndstagande och pappig. Som jag redan nämnt så brukar hon inte vara blyg gentemot främlingar men "mina" IV-ungdomar var många och väldigt barnkära så det blev väl lite mycket för henne.
Efter en acklimatiseringsperiod på fem-tio minuter så var det dock full fart och hon gick från famn till famn, slog på grytor, lekte med Eva (tack för det!) och kastade magneter omkring sig medan pappa diskuterade verksamheten och drack kaffe.
Jag har skojat en hel del med S om att hon var på sitt jobb mer under mammaledigheten än när hon jobbar men jag förstår henne. Man (jag) trivs ju på jobbet och träffar både eleverna och de andra vuxna mer än nästan några andra så ska man helt plötsligt inte träffa dem alls på 8 månader!?!
Så några jobbfikor till kommer det nog bli (om man är välkommen, det störde ju ändå lektionerna en hel del) och S, det är fritt fram att retas tillbaka!
För er som följt med i bloggen vet att jag beställt t-shirts till mig och Emma. De kom igår och det blev fel tryck på Emmas t-shirt. Istället för en compton-style "kvarnberget" fick hon en "jag hjärta Kvarnberget"-t-shirt. Men jag orkar inte krångla, den blev fin den med:
Heter de en fika flera fikor? Ambitiöst schema för våren förresten, hur tänkte du egentligen när du planerade in en D-uppsata i engelska? Jag får ångest bara jag tänker på professor Bergvall & Co! /Maria
SvaraRaderaEn hel del av ångesten släppte när jag träffade dem som vuxen, dvs. efter jag jobbat ett tag. Väldigt prestigelöst liksom. Ungefär som när jag övningskörde med pappa nu jämförelse hur det var då:
SvaraRadera- Håll käften skitgubbe!
Om vi flyttar till Berget, fixar du en tröja till mig då? Alternativt till Vildingen...
SvaraRaderaDu kan se det som en inflyttningspresent
SvaraRadera