Åh, hon har pappas blåa ögon!

Min bror Roger, far till tre döttrar (jag vet, stackars han...), sa en gång till mig att ett barn ska växa upp med ett plåster i pannan. Och före ni ringer polisen så propagerar han inte för barnaga utan det han menar är att ett barn ska leva ett så aktivt och äventyrligt liv att det ibland är oundvikligt att olyckor händer.

Igår hände det.

Det var inte första gången hon blödde men det var första gången "on daddy's watch".

Hon går med stapplande steg mot leksakslådan. Framför henne ligger träpapegojan. Hon ser den inte! Hon trampar på den! Papegojan glider iväg! Hennes fot tappar fäste! Emma faller huvudstupa rakt in i fotpallen och slår upp ett sår i pannan.

Och även om jag i sak håller med min bror så är det fortfarande väldigt jobbigt att trösta ett gråtande och blödande barn. Man känner sig inte som "Daddy of the year" direkt... Men som Daniel sa (som själv sytts i skallen fyra fem gånger under barndomen) det går inte att förhindra alla olyckor.




Emma?




Pappa?
















Jag hoppas verkligen inte ni tröttnat på mina "lika som bär"-inslag ty det kommer komma fler...